Men vad gör lite mörker när vi har en så fantastisk kamera!
Efter middagen tog vi en promenad i omgivningarna och laborerade vilt med slutartider och ISO-tal.
Men vad gör lite mörker när vi har en så fantastisk kamera!
Efter middagen tog vi en promenad i omgivningarna och laborerade vilt med slutartider och ISO-tal.
Efter en lång dag på utflykt i Ubud orkade vi inte ta oss längre än till poolbaren för att inta en rawfood middag. Hur bra som helst!
Efter frukost mötte vi upp vår privatguide Made (Made in Bali 🙂 ) för en heldagsutflykt i omgivningarna norr om Ubud. Bara vi två med egen guide och chaufför i en Toyota SUV med fritt mineralvatten och kalla (!) handdukar.
Vi började med att besök de berömda risterrasserna i Tegallalang. Fantastiskt vackert gammalt landskap där terrasserna brukas av flera familjer och ärvs från far till son. Vidare fortsatte vi till plantagen Desa Pekraman där vi bland annat fick veta hur den berömda ”Catpoochinon” kommer till 🙂
Kaffe- och teprovning med utsikt över samma magiska landskap och alla möjliga växter, frukter och kryddor som sällskap.
Efter det fick vi bevittna reningscermonin vid templet Tirta Empul. Hinduismen är stor på Bali och det var fascinerande att se hela familjer, gamla och unga, coola tonåringar lämna offergåver, be till sina gudar och sedan gå ner i bassängerna för att rena sig vid de olika ”fontänerna”.
Vidare upp till den aktiva vulkanen Mt. Batour vars senaste utbrott år 2000 fortfarande färgar landskapet. Lite kyligt (svensk sommar) så här högt upp i bergen 🙂
På väg tillbaka till Ubud besökte vi templet Gunang Kawi. Urgröpt ur berget för hand…på 1000-talet. 100 år tog det (förståeligt nog) att mejsla fram de olika gudarna. Helt galet. Efter att ha klättrat tillbaka uppför de 300 trappstegen kan jag lova att de kalla handdukarna kom väl till pass 🙂
Klockan är halv 8 på morgonen och äntligen får vi se hur Bali ser ut i dagsljus. Kliver ut på vår balkong och möts av dofter och ljud från en annan värld. Nedanför mig breder djungeln ut sig, ”saker” med svans klättrar i träden och cikador och fåglar håller morgonserenad. Cirka 23 grader och fantastiskt vackert.
…magiska resa till USA
Tåget kanske ni undrar? Skulle inte Sofia flyga till New York för att därefter flyga till Providence (Newport)? Det var det som var tanken men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Vår resa från Stockholm började lugnt och fint. Vi åkte bil från vandrarhemmet vi bodde på till Arlanda för att sedan checka in och hoppa på planet. Helt nytt SAS-plan men fräscha sätten, skärm med massa filmer osv. Vi landade till och med tidigt, redan 12.30 lokal tid.
Vi hämtar ut vårt bagage för att sedan röra oss mot terminal A där det nya flyget ska gå ifrån. Vi lämnar in vårt bagage och går in i terminalen och möts då av att flyget är två timmar sent. Men men tänkte vi då, förseningar är det nästan alltid. Terminal A 23 ska vi i alla fall åka från. Vi äter lite mat för att sedan gå igenom säkerhetskontrollen. När vi kommit in får vi reda på att det blivit byte av terminal, så för att slippa gå igenom säkerhetskontrollen igen ( som är en helt annan historia i sig), fick vi åka buss dit.
När vi då anländer till terminal C så ska vi gå längst längst bort, så långt man kan gå till C136 och möts då av beskedet ”CANCELED”.
Ni kan nog tänka er att det inte är något man vill mötas av när vi faktiskt har en tid att passa. Men vårt befäl Markus går till informationsdisken och försöker se hur vi gör nu. Vårt bagage vart finns det? Hur tar vi oss till Newport? Bil? Tåg? Annat flyg?
Markus pratar på och efter någon halvtimme får han reda på vart bagaget bör vara. Ska tydligen finnas på andra sidan terminalen nere vid baggage claim. Så jag och Axel, en av de andra eleverna, tar oss ned dit för att leta efter vårt bagage. Bandet är dock tomt, inte några väskor i sikte. Men vi lyckas hitta rätt på Service office för att anmäla att vi letar efter vårt bagage. De säger dock att det kan ta uppåt en timme eller två innan vi kan få vårt bagage då det är flera flyg som är inställda på grund av oväder.
Efter att vi stått och pratat i service office ett bra tag så kommer Markus ner för att försöka ta reda på vart vårt bagage har tagit vägen. Efter långa konversationer så blir det att vänta för att se om det skulle dyka upp snart.
Har redan glömt bort ordningen lite då det var ett himla åkande mellan ställen nu. Men ungefär såhär fortsatte det:
Flygplatsen hade bokat om vårt flyg, då det var inställt, till tåg. Så därför tar vi AirTrain till dit tågen går. Väl där så hade dom gjort något fel så endast en av oss skulle kunna ta tåget upp. Så då är det ju bara att åka tillbaka igen. Markus går för att fixa nya tågbiljetter, vi elever går för att hålla utkik efter vårt bagage. Vi går till service office igen för att höra om de har någon uppdatering om vårt bagage och vi det här laget kunde vi går förbi kön så att samma person alltid skötte vårt ”fall”. Då säger de att vårt bagage är borta. Det finns inte.
Markus kommer ner och pratar lite mer med dem. Han har i alla fall lyckats fixa tågbiljetter samt food vouchers. Så medans han går för att kontrollera borta vid tågspärrarna när tåget går samt om biljetterna fungerar så går vi elever och köper mat. Så vi tar oss tillbaka till Terminal A.
Vi hinner precis köpa några smoothies och en Sallad till Markus när han ringer upp och säger att vi ska bort till terminal C igen för att se om bagaget kommit. (Kanske inte riktigt framgått från texten men vid det här laget har vi nog tagit oss mellan A och C åtminstone en 5 gånger. Så om någon undrar var AirTrain eller Bagages Claim finns är det bara att höra av sig)
Klockan har nu tickat iväg och är nog runt 6 lokal tid. Vi väntar ett tag för att se om vårt bagage skulle dyka upp för att sedan gå bort ännu en gång till service office för att se om det nu kanske vet vad som hänt med våra saker. Då får vi reda på att bagaget är i Providence på flygplatsen där vi skulle ha landat.
Flyget vi skulle ha flugit med hade åkt iväg som det skulle, lite sent men. Och gissa varifrån? Terminal A 23. Detta var dock inget vi hade fått information om. Ni kan ju gissa hur glad vårt befäl var efter att ha fått reda på det.
Men nu sitter vi på tåget i alla fall och ska komma till Providence vid 12 tiden har jag för mig. Tåget är dock lite sent så vi får väl se när vi kommer fram. Därefter ska vi bli upphämtade av the US Staff för att åka bil i 1 – 2 timmar till basen i Newport. Sen får vi sova!! För att gå upp klockan 6…Alltid uppskattat att sova minimalt efter att varit vaken i drygt 24 timmar. Sömn har det inte blivit mycket av de senaste dagarna. Natten till måndagen bestämde sig sommarjobbarna för att klippa gräsmattan tidigt på morgonen, natten till tisdagen blev det omkring en 3 timmars sömn och nu ja…vi får väll se.
Blev ett långt inlägg men kan i alla fall säga att vi fått en annorlunda resa och att sträckan New York –> Providence har varit väldigt vacker i en åskröd solnedgång.
Skulle precis klicka publicera men ville bara tillägga att någon inte vill att vi ska nå vår destination då vi precis fick reda på att vi fått engine trouble på tåget. Kan förklara varför vi står stilla just nu.
Nej nu ska jag nog ta och försöka sova nån timme innan vi byter till bil. Klockan är ju ändå nästan 22:00 här borta! Får se om jag hinner lägga ut några bilder från dagen innan jag somnar!
Godnatt på er! Får försöka höra av mig när jag kommit fram till basen 🙂
…för mig att åka till USA! 🙂
Allt är packat och klart. Larmet är inställt på 11.00 imorgon ”bitti” vilket blir 05:00 i USA. Så ingen sovmorgon för min del. 😉
Flyget går inte fören på tisdag, men innan dess ska alla vi som representerar Sverige mötas för att hämta ut uniform, prata om våran tid i Sjövärnskåren och sammanställa vad vi ska prata om under ”Sweden presentation” väl i USA.
Om ni vill läsa lite mer ingående om vad jag ska göra i USA kan ni läsa denna: US IEP Handbook 2015. Det är en ”guide” som alla elever och officerare har fått så att vi kan förbereda oss inför resan.
Nu är det bara att vänta till läggdags för att sedan vakna till nya äventyr! 😀